VARNING FÖR GNÄLL INLÄGG!
Min vardag är den andra lik. Vaknar sent, går upp och äter frukost, Johan jobbar, jag sätter mig framför teven, städar lite, går ut med hunden, kollar lite mera teve, sen kommer Johan hem, vi äter, sen går vi o lägger oss.
Min vardag är den andra lik. Vaknar sent, går upp och äter frukost, Johan jobbar, jag sätter mig framför teven, städar lite, går ut med hunden, kollar lite mera teve, sen kommer Johan hem, vi äter, sen går vi o lägger oss.
Jag är så trött på att bara gå hemma och glo. Det får mig att känna mig ensam. Helt jävla ensam. Fast jag vet om att jag inte är de. Men de känns så. Och med alla hormoner i kroppen så blir man deppig. Speciellt när solen går ner halv fyra och man precis börjat få ut något av dagen.
Eftersom jag haft lite blödningar vid överansträngning så har jag inte vågat gå några långa rundor, cykla eller liknande. Så jag har fått hålla mig hemma, eller gå en runda till mamma o pappa eller svärföräldrarna. Tur att dom iaf bor inom en nära radie.
Där är liksom ingen skillnad på tisdag eller torsdag. Lördag eller måndag. Alla är likadana. Och jag sitter här, förlorar mig in i The Sims för en stund kanske, och sen tillbaka till verkligheten. Jag har sett alla program som går på teven på dagen 511 gånger och VH1 har helt glömt bort att trycka på RANDOM-knappen. Samma musikvideos dagarna igenom.
Vad ska jag göra? Jag blir hemmablind. Sist jag gick hemma var de pga depression. Och jag vill INTE hamna där igen. Det går inte, det funkar inte om de ska behöva bli så.
Jag badar i badkaret för ofta. Jag har förr haft problem med tvätt-mani och jag är rädd att hamna där igen. Sist var bara jag en stor torr hudflik med alldeles för rent hår.
Den 25e ska jag iallafall på möte hos min BM och mätas, vägas etc. Har gått upp snart 5 kilo, och magen bara växer. Jag är ju lycklig, men varför kan jag inte bara njuta av dagen?
Som alla andra påpekar hundra gånger om dagen... "Njut medans du kan, sen blir de liv.." blablablabla.
Hejdå.