Jag vaknade iallafall halv tolv, som alla andra dagar, och kände mig lagom utvilad.
Jag hämtade lite frukost och kröp in under täcket igen. Och här har jag stannat. Jag tittar på någon konstig feel-goodfilm och tittar på katten i fönstret. Hon har fått syn på de små snöflingorna som sakta faller. Känns så fruktansvärt mysigt att det ska snöa. Eller att det snöar!
Jag hoppas med hela min kropp att vi får en vit jul i Trelleborg i år. Jag älskar snö. Det lyser så fint fast det är mörkt och man blir så glad.
Lillen i magen har nog en mma-fight. Han bara sparkar o har sig. Hela magen rör sig och jag fylls av en sån värme och kärlek. Min lille pojke. Min son.
Snart kommer Johan hem från jobb. Och då blir de väl mer tevetittande. Haha!
- sandra